I en värld av personlig utveckling verkar det finnas två distinkta läger. Båda tillvägagångssätten verkar leda till samma sak: lycka och INRE FRED. Är det ena tillvägagångssättet mer effektivt än det andra? Hur kan man ge mening åt ibland motsägelsefulla förhållningssätt?
Framgångens läger
Den första är målorienterad, prestationsbaserad och bemyndigande doktrin. Denna tankeskola säger åt oss att “ta ansvar” för våra liv. Det säger oss att vi KAN forma vårt öde. Vi KAN skapa vår egen verklighet. Vi KAN uppnå vad vi vill. Det brukar vara väldigt “mig-centriskt”. Oavsett om det är ett Tony Robbins-seminarium, en motiverande bok eller Donald Trumps lärling, ligger fokus på att göra mer. Det handlar om att vara bäst. Det är en fråga om produktivitet. Det är en fråga om materiell framgång. Det handlar om makt, kontroll och handling. Det handlar om MER, MER, MER. För trots allt kommer MER att ge dig mer lycka. Höger?
Själv gillar jag att sätta upp mål och uppnå dem. Oroa dig inte, jag ber dig inte att kasta bort några mål eller prestationer. Tänk på det, utan framgångens värld skulle vi inte ha all lyx och varor i vår moderna värld. Vi har bilar, flygplan, datorer, internet, TV, Tivos, DVD, CD, GPS, mobiltelefoner, kläder, böcker, vitvaror och värme och luftkonditionering. Vi kan till och med komma åt 10 000 låtar från en enda iPod. Det finns otaliga skapelser som du njuter av varje dag eftersom någon är fokuserad på att uppnå ett mål. Vår värld fortsätter att blomstra och växa tack vare människor och företag som är fast beslutna att lyckas.
Ljusläger
Den andra sidan fokuserar på andlig evolution eller upplysning som det slutliga målet. Lärare på denna väg fokuserar på “här och nu”. Det handlar om att omfamna verkligheten, som den är, just nu. Det handlar om att släppa motståndet. Det handlar om att känna igen ögonblickets perfektion. Det handlar om att inte göra någonting. Det handlar om att VARA. Det handlar om meditation och att rensa dina tankar. Naturligtvis går många av dessa tankar emot gäng för att vi ville fullfölja våra mål och drömmar, och de förverkligas inte så snabbt som böckerna lovade. Vägen till upplysning handlar mer om att ta bort fokus från mig, mig, mig och känna igen universums “enhet”. Den här vägen handlar mer om att göra ditt liv enklare. Det handlar om att göra och ha mindre. Vissa metoder går så långt att de rekommenderar att man kastar alla materiella ägodelar. Det handlar inte om prestation, det handlar om att ge upp ansträngningen. Det handlar om att vara. Loving What Is av Byron Katie, Eckhart Tolle, Adyashanti och Wayne Dyer handlar alla i första hand om det här lägret.
I vår hektiska värld är tillåtelse att släppa alla tankar i en meditationsklass en välkommen inbjudan. Att ta sig tid att “vara” när du “gör, gör, gör” kompenserar för den mest engagerade prestation. Genom att anpassa oss till nuet kan vi njuta av varje ögonblick och få en djupare kontakt med oss själva och andra. Det gör att vi kan följa vår intuition och tänka kreativt. Förenklat, det finns färre tävlande tankar och mer tid att VARA.
Jag har personligen kämpat för att förena dessa två läger eftersom jag känner igen många av motsättningarna (att göra mot att vara, kontrollera mot att ge upp, mer kontra mindre och tvinga mot att tillåta), men samtidigt ser jag ett enormt värde i båda. Jag ser hur alla har sina förtjänster och kan bidra till smärta och frustration.
Nackdelen med framgång
Självuppfyllelse- eller “framgångslägret” har en implicit presumtion. Antagandet är att ditt liv INTE redan är “perfekt” och underbart som det är. Vi får höra… att man måste sätta upp mål. Du bör nå din potential. Du måste engagera dig. Ditt liv kommer att bli bättre när du uppnår dina mål. Många marknadsföringsmetoder syftar till att lyfta fram dina brister och överdriva de potentiella fördelarna. Och de gillar att skiljas åt dig en massa pengar för att lära sig deras “hemligheter”. Framgång kan vara kostsamt och utmattande. Det finns mycket energi inför framtiden. Det handlar om fokus, handling, hårt arbete och att göra vad som helst. Det finns ofta en “tvingande” energi. Gör det. Gör mer. Pressar dig. Sträva. Låter bekant? Det kan vara väldigt utmattande. När framgångspendeln svänger till det yttersta finns det en hel del kostnader i samband med detta.
Baksidan av vägen till framgång
Jag tror att för många människor är personlig uppfyllelse DEN idealiska utgångspunkten. Med tanke på att den stora majoriteten av befolkningen inte sätter upp mål alls. De flesta lever mer eller mindre på autopilot. Att ta medveten kontroll över sitt liv gör att deras liv blir ett mer autentiskt uttryck för sig själva. Att nå mål ger oss fokus och riktning. Från denna strävan lär vi oss om oss själva. Vi kan känna igen omedvetna begränsande föreställningar. Vi kan utveckla våra styrkor och förbättra våra svagheter. Måluppfyllelse bygger också självkänsla. Att uppnå mål bidrar ofta till samhällets bästa med nya produkter och tjänster. Utan en viss procent av befolkningen fokuserade på prestationer och prestationer, kan du föreställa dig hur många grundläggande lyx vi skulle vara utan?
Nackdelen med vägen till upplysning
Vägen till upplysning har också ett implicit antagande. Han talar om universums perfektion och berättar att vi inte behöver göra någonting. Det ligger en viss sanning i det. Vi är hela och kompletta, men de flesta av oss har fortfarande arbete att göra för att på ett autentiskt sätt “äga” denna sanning. Om vi omfamnar “hel och fullständig” visdom utan att göra vårt inre arbete, har vi precis skapat en fantastisk berättelse för att rättfärdiga våra mänskliga blinda fläckar. Jag har också sett många människor bli ekonomiskt lamslagna när de enbart fokuserar på att sträva efter upplysning. Dessa människor tar visdomen om “universums perfektion” som ett “pass” för att sluta bidra till samhället. Det är som att de helt slutar lyssna på sina kreativa impulser. De avstår från sig själva. I det yttersta börjar de motstå allt som faller i hinken av “framgång” eller någon typ av “görande”. Dessa människor är ofta en del av den antikapitalistiska rörelsen. Naturligtvis motstår sann upplysning ingenting… inklusive kapitalism, prestation eller handling.
Den andra sidan av vägen till upplysning
För vissa är att slutföra “släppa taget” exakt deras väg, även om det inkluderar ekonomisk förödelse. För framgångsjunkien är det EXAKT vad han behöver för att balansera sitt väsen att släppa taget. När framgången blir så “mind-driven”, kan intuitiva och kreativa impulser drunkna. Att koppla av i livets flöde verkar ge en annan sorts serendipity och flöde. Att leva i nuet ÄR där livet händer. De flesta av oss kan lära sig att bo här oftare. Principerna för upplysning tillåter oss att ansluta djupare inom oss själva och med andra. Det finns otaliga andra fördelar, inklusive min favorit… inre frid.
Den glada miljön
Kanske finns det visdom på båda sidor för oss att passa in i våra liv. Om vi kunde vara medvetna om att svänga pendeln för långt till “framgångens läger” eller för långt till upplysningens läger, kanske vi alla skulle leva på en naturlig plats för flöde.
Vi skulle i första hand leva i nuet, samtidigt som vi då och då lärde oss av det förflutna eller hämtade inspiration från framtiden. Vi skulle ständigt hedra vår egen inre röst av vägledning, ofta kallad vår intuition, vårt högre jag, Gud eller Ande. Denna inre röst skulle inspirera till autentiska mål och önskningar. Denna inre röst skulle också vägleda oss att vila och slappna av. Vi skulle vårda denna inre röst genom tystnad och stillhet. Denna inre röst skulle locka vårt FOKUS och vår uppmärksamhet. Genom denna inre röst skulle vi naturligtvis hedra våra kreativa impulser.
Vi skulle INTE försöka att på konstgjord väg påskynda saker och ting. Achievement Camp handlar ofta om att försöka påskynda saker på konstgjord väg. Det visar sig som press, skuld, överväldigande och stress. I mitten skulle det smälta.
Vi skulle INTE försöka att på konstgjord väg bromsa saker. Ibland tillåter Camp Enlightenment oss att sakta ner för mycket. Även om medlemmar i The Achievement Camp visserligen också kan falla offer för denna form av motstånd. Detta visar sig i form av förhalning och rädsla. I mitten skulle vi helt enkelt inspireras till att agera.
Den perfekta mixen
Jag är inte säker på exakt vad den perfekta blandningen av de två lägren är, men jag vet att det fascinerar mig. Jag är hela tiden medveten om ytterligheterna. Jag försöker ständigt slappna av i stunden, hålla min energivibration hög, omfamna verkligheten som utspelar sig framför mig och lyssna noga på min inre röst. Från denna plats kommer medvetna val. Och från denna plats upplever jag INRE FRED.
